Jag har så många idéer som jag så gärna hade velat genomföra för att visa andra att vem som helst faktiskt kan göra vad som helst. Jag har motivationen, planen och allt redo förutom det allra sista, modet att genomföra det. 

Jag är och har alltid varit rädd för vad andra ska tycka och tänka om mig och vad jag gör. Men vad tjänar det till? Bara jag som går miste om så mycket! 

Varför ska jag skämmas för att jag är jag och varför ska jag skämmas för att jag gör det jag tror på? 

Jag är en person som alltid varit rädd för vad andra ska säga om mig bakom min rygg men vet ni? All publicitet är bra publicitet, man måste bara se det från olika perspektiv. 

Jag har alltid varit rädd för kommentarerna som sätter sig så djupt, kommentarerna om min personlighet och om hur jag ser ut men jag måste komma till insikt med att dessa kommentarer endast består utav en stor portion av avundsjuka.

Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna ändra på detta, det är svårt att vänja sig av med fula vanor och en vana som funnits där mer eller mindre under 18 års tid är troligen inte helt lätt att bli av med men samtidigt blir det ännu svårare om jag låter tiden gå ännu längre och just idag kanske är den dagen där jag gör en förändring. 

Jag ser andra lyckas och blir ledsen för att jag inte vågar precis som dem, men vad är det som säger att jag inte kan lyckas precis lika mycket? Man måste börja någonstans för att komma någonstans och alla har varit nybörjare på någonting någon gång. 

Nu är det dags för mig att också vara nybörjare och ni kommer säkerligen se mig misslyckas sisådär 500 gånger men motgång ger framgång. 

Det är dags för mig att börja tro lite mer, på mig själv och på mina tankar, sluta ödsla så otroligt mycket energi på att fundera över vad andra tycker och tänker om mig för det är bara dem som mår dåligt av det. 

Jag är stark och jag vet att jag kan så vad har jag att förlora?